Problem med blanketter, förlorade fritidsförmåner och osäkerhet om visstidsanställdas framtida öde. De förändringar som välfärdsområdena för med sig är en svår nöt att knäcka för många JHL-föreningar. I bästa fall kan föreningsreformen emellertid skärpa intressebevakningen.
Den kommunala social- och hälsovården samt räddningsväsendet övergår till välfärdsområdena i början av 2023.
Omorganiseringen påverkar nästan hälften av JHL:s 500 föreningar. Många mister medlemmar, en del får nya medlemmar och vissa föreningar upphör helt. Även de föringar som inte berörs direkt måste anpassa sig till en förändrad verksamhetsmiljö.
JHL:s organisationschef Nina Heikkilä kallar införandet av välfärdsområdenas den största reformen under hela förbundets existens.
– Om vi lyckas navigera klokt får vi fler medlemmar. Om vi misslyckas kan de söka sig bort i stället.
– När verksamhetsmiljön förändras, måste också förbundet förändras.Nina Heikkilä, JHL:s organisationschef
Heikkilä koordinerar reformen av JHL:s föreningsstruktur. Målet är att skapa större trygghet för arbetstagarna inom välfärdsområdena och stärka deras intressebevakning.
För att det ska vara möjligt måste medlemmarna höra till en förening som har rätt att förhandla med den nya arbetsgivaren. En fungerande förening är verksam både på arbetsplatsen och på samhällsnivå.
– Utgångspunkten är att när verksamhetsmiljön förändras, måste också förbundet förändras.
Läs mer: Förbundet ordnar framtidsval: ”Det lönar sig absolut att kandidera”, säger tidigare ledamot
Sikte på större föreningar
I JHL:s föreningsstruktur eftersträvas i fortsättningen större helheter. Enligt Heikkilä är detta ett principbeslut som fattades redan under den föregående styrelseperioden.
De som flyttar över från kommunerna till välfärdsområdena har tre alternativ. De kan ansluta sig till en existerande förening eller en ny förening som grundas för dem. Det kan också vara möjligt att bli kvar i sin nuvarande förening ifall den omvandlas till en förening som samlar upp välfärdsområdenas arbetstagare.
– Det lönar sig att fundera på hur föreningen bäst kan svara på medlemmarnas behov.Nina Heikkilä, JHL:s organisationschef
De 21 välfärdsområdena är olika stora och har olika specialbehov. I vissa delar av landet börjar reformarbetet från noll medan andra redan nu har samordnat social- och hälsovårdstjänsterna. Även föreningsverksamhetens behov varierar regionalt.
– Det lönar sig att fundera på hur föreningen bäst kan svara på medlemmarnas behov, vara närvarande på arbetsplatserna och vid behov påverka frågor som gäller medlemmarna till exempel via välfärdsområdesfullmäktige, påminner Heikkilä.
Lättare fördela uppgifter
Hon ser reformen av verksamhetsfältet som en möjlighet att göra föreningarna genuint betydelsefulla såväl för enskilda medlemmar som för intressebevakningen.
Ett sätt att öka påverkningsmöjligheterna är föreningarnas sektionsverksamhet, som kan vara yrkesområdes- eller till och med arbetsplatsspecifik.
– Sektionerna skulle kunna framföra hälsningar och presentera utvecklingsförslag för föreningarnas styrelser. Men i första hand är det viktigaste att öka samhörigheten och erbjuda kamratstöd för personer i samma situation.
I mindre föreningar hopar sig ofta uppgifterna hos ett par eldsjälar. I större föreningar är det lättare att fördela uppgifter.
Heikkilä lyfter även fram tanken att föreningarna med hjälp av den större föreningsåterbäringen kunde anställa en arbetstagare för att sköta vissa stadgeenliga uppgifter. Då skulle de aktiva ha mer tid att fokusera på sådant som verkligen intresserar dem.
Försöker hitta gemensamma lösningar
På den österbottniska kusten är social- och hälsovårdsreformen redan långt hunnen. Vasa sjukvårdsdistrikt omvandlades i början av det här året till samkommunen för Österbottens välfärdsområde. En stor del av stödtjänsterna i området sköts sedan länge via in house-bolag.
Samkommunens och det kommande Österbottens välfärdsområdes arbetstagare kommer att anslutas till sjukvårdsdistriktets tidigare JHL-förening. JHL:s regionkontor i Österbotten kommer också att ha Mellersta Österbottens och Södra Österbottens välfärdsområden på sitt ansvar.
I Mellersta Österbotten hör en del av välfärdsområdets kommande personal till den kommunala föreningen och vissa till det tidigare sjukvårdsdistriktets JHL-förening. De senare arbetar huvudsakligen inom samkommunen för social- och hälsovårdstjänster Soite. Det har varit tal om att sammanslå de två föreningarna.
Också inom det kommande Södra Österbottens välfärdsområde är tanken att överflyttande arbetstagare ska ansluta sig till den tidigare sjukvårdsföreningen.
Regionkontoren hjälper tackla utmaningar
JHL:s regionkontor hjälper föreningarna tackla de utmaningar som vårdreformen medför. I Österbotten har förtroendemän sökt gemensamma lösningar bland annat genom månatliga träffar.
Utöver organiseringsfrågor har man bland annat diskuterat lokala avtal och visstidsanställningar.
– Alla föreningar har haft rätt att delta i diskussionerna, och vi har också författat tvåspråkiga promemorior om dem. Vi har strävat efter att hitta gemensamma lösningar på aktuella frågor, och ingen har blivit ensam med sina bekymmer, säger Margot Nyroos, sakkunnig för regional verksamhet.
JHL:s regionkontor hjälper föreningarna tackla de utmaningar som vårdreformen medför.
Österbottens regionkontor och föreningarna har också skickat ut medlemsbrev om förändringar inom social- och hälsovårdssektorn. Innan samkommunen för Österbottens välfärdsområde grundades reste Nyroos och en del av förtroendemännen också runt på de orter där det fanns medlemmar som skulle gå över i den nya arbetsgivarens tjänst.
JHL-medlemmarna fick information om social- och hälsovårdsreformens inverkan och hjälp med att fylla i blanketter om föreningsbyte.
Teknisk överföring dröjer
Arbetet med att lotsa Österbottens välfärdsområdes blivande arbetstagare in i rätt JHL-förening fortsätter. Processen har bromsats upp av att blanketter om bland annat föreningsbyte fastnat hos samkommunens löneräkning. Uppgifterna har därför inte kunnat uppdateras i JHL:s medlemsregister.
– Föreningarna vet inte vem de ska kalla till möten och evenemang, eftersom de inte får korrekta uppgifter ur registret. Det leder till schismer och får de aktiva att tappa orken, säger Nyroos.
Enligt henne har de flesta som börjat jobba för samkommunen förstått poängen med att byta förening.
– Föreningarna vet inte vem de ska kalla till möten och evenemang, eftersom de inte får korrekta uppgifter ur registret.Margot Nyroos, sakkunnig för regional verksamhet
En del medlemmar har förstås varit irriterade över ändringen, bland annat för att de är rädda att mista en del av sina tidigare förmåner.
– De som klamrar sig fast vid sin gamla förening behöver kanske fundera på varför de egentligen hör till fackförbundet, för att få intressebevakning eller för att delta i föreningens lillajulsfest.
Trots att de kommande föreningarna täcker allt större områden, ser Nyroos även goda sidor i reformen. Intressebevakningen kan underlättas av att hela medlemskåren arbetar inom social- och hälsovårdssektorn.
– Förutsättningen är att föreningen har koll på vilka som hör till den och hittar ett bra sätt att nå sina medlemmar, påminner hon.
Hur går det med svenskan?
Anna-Lena Aspegren-Törnroos verkar som vice huvudförtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig vid Kårkulla samkommun, som producerar tjänster för personer med funktionsnedsättningar. Hon är en av dem som ska börja jobba för Österbottens välfärdsområde nästa år.
Kårkulla har verksamhet i Egentliga Finland, Nyland och Österbotten. Samkommunen har sammanlagt över tusen anställda, av vilka ungefär hälften arbetar i Österbotten. JHL-medlemmarnas huvudförening ligger i Pargas, och österbottningarna bildar en underavdelning till den.
Huvudspråket både på arbetsplatsen och i föreningen är svenska. Aspegren-Törnroos misstänker att det blir svårt för dem att slå vakt om svenskan i sjukvårdsdistriktets förening.
Hon är också orolig för att den nya föreningen ska sakna förståelse för specialbehoven hos dem som arbetar med personer med funktionsnedsättningar.
– Jag tror inte att den nya föreningen är beredd att kämpa för rätten till 15 timmars arbete i samband med nattskiften, vilket vi äntligen fått in i avtalen. Vem vill komma på jobb för bara några få timmar på morgnarna?
Hoppas på egen sektion
Aspegren-Törnroos hoppas att Kårkullas anställda kan bilda en sektion som bevakar deras intressen i den nya föreningen. I Österbotten är utsikterna för att göra sig hörda bättre än på andra håll i landet där de är färre till antalet.
I Österbotten har de tjänstemän som ansvarar för social- och hälsovårdstjänsterna antingen redan börjat arbeta för välfärdsområdet eller kommer att börja göra det snart.
– Det känns lite som att vi på Kårkulla befinner oss i ett ingenmansland. Anna-Lena Aspegren-Törnroos, vice huvudförtroendeman
Enligt Aspegren-Törnroos är de inte särskilt villiga att ta tag i ärenden som rör hennes arbetsplats.
– Det känns lite som att vi på Kårkulla befinner oss i ett ingenmansland.
Aspegren-Törnroos säger att personalen är trött på konstanta omorganiseringar, men ser också positiva aspekter med arbetsgivarbytet.
– Våra löner hör till de lägsta inom vårdsektorn. Vi kommer att vinna på att lönerna för välfärdsområdets anställda harmoniseras.
“Som att simma i sirap”
I början av året övergick kring 20 medlemmar i Närpes JHL-förening i den nya österbottniska samkommunens tjänst. Samtidigt bytte de förening.
Vid årsskiftet kan föreningen gå miste om dubbelt fler medlemmar ifall de som jobbar med städning, kosthåll och fastighetsskötsel byter arbetsgivare.
Huvudförtroendemannen Pia Rönnholm påpekar att det inte ännu finns några beslut om hur stödtjänsterna ska organiseras.
– Jag hoppas att det grundas ett in house-bolag för stödtjänsterna.Pia Rönnholm, huvudförtroendeman
Det är ändå klart att de som jobbar minst hälften av sin arbetstid för enheter som överförs till välfärdsområdet kommer att beröras av reformen.
– Jag hoppas att det grundas ett in house-bolag för stödtjänsterna, eftersom det skulle göra det möjligt för personalen att fortsätta arbeta utan konkurrensutsättning, säger Rönnholm.
Rönnholm är själv kommunalpolitiker och vet att stödtjänsternas öde är en svår nöt att knäcka även för beslutsfattarna.
– Många har svårt att förstå alla aspekter i anknytning till bolagisering och köpta tjänster. I politiken blir det lätt så att man bara räknar pengar och inte beaktar vilka samhälleliga följder besluten kan få.
Vad händer visstidsanställda?
Pia Rönnholm är speciellt orolig för visstidsanställda och jobbar för att de ska få fast anställning innan reformen träder i kraft.
Diskussionerna med välfärdsområdets representanter beskriver hon som strama både vad gäller innehållet och tidtabellen.
– Det är lite som att simma i sirap; det är svårt att ha koll på allt och möjligheterna att påverka känns ganska små. Många av besluten verkar vara uppgjorda på förhand.
Närpesföreningen fick nyss ett medlemstillskott när Kristinestads JHL-förening upplöstes, så verksamheten är inte hotad.
Rönnholm strävar efter att hjälpa de överflyttande arbetstagarna så gott hon kan.
– Jag arbetar för min egen förening, men framför allt för människor. Det känns bra att medlemmarna hålls inom JHL.
Rönnholm är barnskötare och kommer att fortsätta jobba för Närpes stad. De huvudförtroendemän som börjar jobba för välfärdsområdet får sköta den överförda personalens intressebevakning tills deras efterträdare har valts.
Välfärdsområdena inleder sin verksamhet den 1 januari 2023.